Vissa är professorer

Ibland blir det extra tydligt varför vissa är professorer, och andra inte. Idag satt jag, i egenskap av snille, och funderade en stund på ett problem som jag jobbade med för ungefär ett år sen. Anledningen till att detta dök upp i mitt huvud var att en kollega kom in och ville diskutera lite runt ett liknande problem, och då blev det liksom aktuellt igen. Dessutom har det alltid stört mig att jag aldrig lyckats få någon ordning på det där jag höll på med då, för det kändes då som att det inte borde vara omöjligt. Hur som helst, jag kom till någon slags insikt och kände att jag var en tänkbar lösning på spåret. Till saken hör att flera tidigare kollegor har hållit på med liknande problem, och aldrig riktigt fått någon rätsida på det – så det skulle ligga en liten gnutta prestige i att fixa det här.

Jag frågade min chef (professorn, alltså) om han hade en minut över till att titta på det här. Han är sen tidigare väl införstådd i problematiken och har säkert funderat över det själv litegrann, men förmodligen aldrig tittat på det ordentligt. Det tog honom fem sekunder att konstatera, efter att jag omformulerat problemet utifrån det jag kommit på tidigare, EXAKT vad som var teoretisk fel med alla tidigare försök som gjorts, och som också gjorde att min idé kändes intuitivt riktig. Resultatet är att jag sitter här och undrar om han tycker att jag är korkad som inte kom på det själv, eller smart som åtminstone kläckte idén.

På tal om ingenting alls fick jag för övrigt den här skickad till mig precis nu. Den var rolig. (EDIT: Nu är den inte rolig längre, för hon har tagit bort sin silikonstinna bild.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0