Grönt är skönt

Skulle tvätta en sprillans ny t-shirt. Tröjan är ilgrön. Tänkte att det kanske är lika bra att tvätta den separat första gången, sådär som man ska göra om man är duktig. Och det är man ju. Kolla bara:


"Giftorm", står det på tröjan. "Giftgrön", kanske det borde stå.


Bjuder på den här också. Den räckte inte till ett eget inlägg. "Abrovink"
är ett av min morfars favoritord. Jag tänker på honom just nu.

Du ska inte tro det blir sommar...

...ifall inte nån sätter fart:


Improviserad ishacka.


Icke-improviserad skyffel.

Officiellt tack till rullbrädan

Du är så jävla bäst.

Lugnet som inte vill infinna sig

Jag tror jag fick det förklarat för mig alldeles nyss, varför jag inte kan jobba på dagarna.

Under dagen går hjärnan på högvarv. Allt snurrar runt hela tiden, och man kan få sjukt mycket gjort, om man har många små och väl avgränsade saker att göra. Däremot är det helt omjöligt att fokusera på ett stort, avlägset och allmänt svårdefinierat mål. Ett projekt som liksom är så omfattande att det i sin helhet inte ens får plats i huvet.

Idag har jag annars mest funderat över varför jag inte verkar vilja göra nåt med mitt liv.

Min chef...

...fyller inte bara år imorgon, vilket firades med tårta och sång(!) på kontoret, utan bidrog även dagen till ära med ett egenkomponerat palindrom:


Pervers ananas rev rep

Efterlysning

Jag blev just uppmanad att plocka fram min inre slyna. Så nu undrar jag – är det nån som har sett min inre slyna? Inte det? Konstigt.

Precis nu


Jag kommer inte längre än såhär idag.

Nattdjur

Det är helt uppenbart att enda sättet att få något uträttat på det här bygget är att sitta här fram till midnatt nån gång. Jag har fått mer uträttat efter klockan 22 än jag fått på hela resten av dagen. Inte för att det säger så mycket, men ändå. Finns det någon sån där populär bokstavsdiagnos man kan få som innebär att man absolut inte kan hantera distraktioner, som typ, ehh, saker som händer? Eller inte händer. När det är som värst kan jag bli distraherad av en penna som ligger ovanligt still på skrivbordet.

Vakuum

Jag klarar inte av att jobba längre. Förstår inte hur jag ska bli klar med avhandlingen, i det här tempot blir den aldrig klar, trots att kanske 80% redan är skrivet. Huvet är fullt av konstiga tankar, tusen praktiska jälva skitdetaljer som ska fixas, en disputationsfest som jag inte ens vet om jag vill ha under de här omständigheterna och en boendesituation som innebär någon slags besvikelse oavsett om den kommer att visa sig fungera eller inte. Ett helt liv som plötsligt känns mycket mindre än summan av dess delar.

Imorse hade jag Lena Anthem på hjärnan, bara en sån sak. Som för att ytterligare förstärka psykosstämningen spelades den på Myrorna när jag senare gick in där för att köpa en ful t-shirt att ha på maskerad på lördag. Vad är det som händer?

Pavlovskt

Pratade just två korta telefonsamtal med en fastighetsmäklare. Jag vet inte om det var för att jag kände mig obekväm eller nåt, men jag avslutade båda samtalen med "tack, tack" (det kändes väldigt ovant, så jag tror inte att det är något jag brukar göra), varpå hon, båda gångerna, omedelbart svarade "tack, tack, hej, hej".

Fan vad meningslöst det här låter. Men jag tyckte att det var kul. Just då.

Allt är baklänges

Vad har Lena Philipsson och Björn Skifs gemensamt? Säkert en massa, vad fan vet jag egentligen, men en sak som de definitivt har gemensamt är att de har sjungit om att må bra på dagen men dåligt på kvällen. Jag antar att de flesta andra där ute också har varit med om det, och jag har garanterat varit där själv. Men just nu är fanimej hela livet precis baklänges och uppåner. Jag mår så förbannat dåligt på mornarna, och jag kan inte riktigt förstå varför. På kvällarna är det lugnt, ibland riktigt bra. Jag får ingen ångest av att gå och lägga mig ensam – det är liksom inte där det sitter. Hjälp mig Bullen, vad är det för fel? Och säg inte att jag ska prata med någon vuxen, för det är fan det enda jag gör nuförtiden.

Det där gick ju jävligt bra

Kan det vara så att den ena kattjäveln (gissa vilken) började grisa runt i kruka full med blöt matjord ute på balkongen? Ja, det kan det. Så nu har jag en jävligt blöt och arg katt i lägenheten, och en som verkar må ungefär som jag.

Skjut mig. Skjut mig nu.

Den här våren skulle kunnat vara min

Vår i luften. Solsken som faktiskt värmer. Balkongdörren öppen utan att det blir snorkallt i lägenheten.

Synd då att man mår som ett jävla psykfall.

Tippat nederlag

Det finns ett projekt som jag brinner för och engagerat mig i väldigt länge. Ett projekt som kantats av motgångar och en närmast onaturlig tröghet. Imorse hade jag efter att bokstavligen ha kämpat i månader fått till stånd ett möte som kändes som att det skulle kunna bli en vändpunkt. Mötets tid och plats bestämdes så sent som i tisdags. Idag hade båda personerna jag skulle träffa glömt bort det.

Jag blev uppriktigt sagt inte ens förvånad.

Uppdatering: Det är fredag den 13 idag. Hade missat det. Det förklarar ju en del.

Att inte vara i fas med sina sinnen

Varje gång jag hör dörren i trapphuset tror jag för ett ögonblick att det är du som kommer hem, och allt i själv verket är som vanligt.

Förresten

Ska man se det som en tillfällighet att den här bloggen hade tre gånger så många besökare som normalt dagen efter att jag ändrade relationsstatus på facebook?

Ödets ironi

Jag gillar att laga mat. Jag befinnner mig nu för första gången på nästan sex år i en situation där jag kan laga precis vilken middag jag vill, utan att behöva tänka på att någon annan ska gilla den. Matlusten är dock lika med noll.

För övrigt blommar förlovningsorkidéen mer våldsamt än på länge. Den som Celina alltid sa att när den dör så gör vi slut.

Mitt liv som klyscha

Hela den här jävla situationen känns som en massa ordspråk.

Man lär så länge man lever.
Jag ser inte skogen för all träd.
Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt. (Nej, jag menar inte att Celina är en ko.)

Patetiskt är vad det är.

Just nu är det kanske inte så bra

Det är som det står i rubriken.

En ny sorts lycka

Släppte ut en bok på bookcrossing.com igår, och lyckades faktiskt se när en person hittade den. Och nu har den personen loggat in och registrerat sig. Det är som att se sina barn flytta hemifrån!

RSS 2.0