Ödets ironi

Jag gillar att laga mat. Jag befinnner mig nu för första gången på nästan sex år i en situation där jag kan laga precis vilken middag jag vill, utan att behöva tänka på att någon annan ska gilla den. Matlusten är dock lika med noll.

För övrigt blommar förlovningsorkidéen mer våldsamt än på länge. Den som Celina alltid sa att när den dör så gör vi slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0