Saker jag gjort i helgen som jag inte brukar göra

  • Tittat på en tysk film och inte förstått nånting
  • Ätit fruktsallad till frukost
  • Lyssnat på Stone Temple Pilots
  • Burit en torktumlare
  • Åkt taxi TILL en fest, mitt på eftermiddan
  • Rökt (då vet några av läsarna att jag var ganska berusad också)
  • Dansat till Tomas Ledin
  • Tagit Resorb (fegt!)
  • Masat mig upp ur sängen vid femsnåret nån gång
Bra helg. Som fan. Thank you Jebus!

Kontoutdrag vecka 17

09-04-25 BRASSERIE BLA     -55,00
09-04-24 PIZZAHUSET DURAN  -53,00
09-04-24 BRASSERIE BLA     -70,00
09-04-23 MAX I UPPSALA 2   -57,00
09-04-22 JALLA             -65,00
09-04-21 NORRLANDS ORVARS -137,00

Eget skryt luktar personlighetsförändring

Det har hänt nåt. Jag brukade vara den mest strömlinjeformade personen i universum. Alltid enkel att ha att göra med, alltid till lags. På gränsen till dumsnäll enligt mig själv, solkart över gränsen enligt andra. Idag inträffade två saker som är de senaste i raden av små skitsaker som talar för att det är nåt som har förndrats.

1. Jag snackade mig ur en p-bot. Boten satt redan på min vindruta, men jag fick tag på vakten. Sa att jag helt enkelt inte tänkte betala den, för jag ansåg mig inte ha parkerat bilen, utan sysslade med in- och urlastning. Jag vet inte om han bara tyckte synd om mig för att jag förmodligen gjorde ett rätt ynkligt intryck efter fyra flyttlas på tio timmar, men han tog i alla fall tillbaka boten.

2. Jag snackade till mig 40% rabatt på släpvagnshyra i efterhand, efter att ha upptäckt i vilket bedrövligt skick kärrans stödhjul var. Påpekade helt enkelt att det kändes surt att betala fullpris för en släpkärra som faktiskt inte fungerar som den ska, och efter ett torrt konstaterande att det hade varit bra om jag sa till när jag hämtade kärran istället för när jag lämnade den, så fick jag ändå tillbaka pengar.

Det här låter som sånt som folk gör varenda dag. Men jag skulle aldrig ha tyckt att det ens var nåt att bry sig om förut. Det känns lite... Jag vet inte... Bra?



Annars började dagen såhär. Mindre bra.


Nattdjur

Det är helt uppenbart att enda sättet att få något uträttat på det här bygget är att sitta här fram till midnatt nån gång. Jag har fått mer uträttat efter klockan 22 än jag fått på hela resten av dagen. Inte för att det säger så mycket, men ändå. Finns det någon sån där populär bokstavsdiagnos man kan få som innebär att man absolut inte kan hantera distraktioner, som typ, ehh, saker som händer? Eller inte händer. När det är som värst kan jag bli distraherad av en penna som ligger ovanligt still på skrivbordet.

Gräsänkling deluxe

Celina är i Thailand och latar sig på någon strand. Själv jobbar jag till kl. 23. Men när jag kommer hem får jag popcorn och en stadig grogg till middag. IN YOUR FACE!


Vad är väl en bal på slottet?

På tal om vildsvin

Till Celina, som envist hävdar att vildsvin är närsynta och springer in i saker. Det kanske stämmer, men de verkar även ha störst cojones i historien.

 
Nu är du inte så kaxig längre, va? Lejontönt.

Rockförrådet, del två


Hjälpte till lite, så alla vet var man ska leta.


Offentliga handlingar

Nu är det ett jävla liv om att förundersökningsprotokollet från de sk. Arbogamorden ligger uppe på piratebay. Nog för att det är lite osmakligt att folk sitter och laddar ner dokument med bilder på barnlik, men är inte själva meningen med offentliga handlingar att de är offentliga? Det här dokumentet går utmärkt att få tag på på konventionell väg (för att inte tala om att det har funnits tillgängligt på nätet på andra håll i åtskilliga veckor, men det ger förstås inte lika saftiga rubriker när man inte kan använda ordet "piratebay"), är det på något sätt relaterat till hur lättåtkomliga de är? Jag förstår verkligen inte det här.

Det vore mycket roligare om...

...det faktiskt var Örebros kommunala musikskola som stod för det här geniala framförandet:



Nu är det tyvärr inte så, utan det Portsmouth Sinfonia som spelar (där bland annat Brian Eno var med, av alla personer). Genialt är det icke desto mindre, och efter att ha lagt in detta mästerverk som ringsignal på min telefon svara jag numera alltid med ett leende.

Det nya, sunda, levernet

För några dagar sen bad jag Celina att påminna mig i framtiden om att jag faktiskt har lovat mig själv att bli lite mer hälsosam. "Visst" tyckte hon, "det är ju bra för mig också".

Gissa vem som föreslog, och genomförde, marängsviss till middag igår. Och imorse (well) blev det en och en halv pizza till frukost. Men det var faktiskt inte Celinas fel.


Marängsviss, king size.

Dagens idiotsyssla

Passade på att njuta av födelsedagen genom att tömma källparkspoolen på vatten.


Här är halva jobbet gjort, jag glömde såklart att fota hur det såg ut från början.


Sådärja. Det tog faktiskt inte mer än en kvart. 50 spänn på att det regnar i natt.

Flit och sprit

Torsdag: Jobbmiddag med inbjuden vetenskapsman från utomlandet. Sprit.
Fredag: Disputation. Hämtar flipperspel utanför stan och bär upp på övervåningen på Smålands. Gravid bordsdam – dubbel snapsranson. Musikansvarig. Sprit. Sänggång 03:20.
Lördag: Kör bil Uppsala–Göteborg kl. 13. Roddar. Sprit. Fotograferar. Högtalarna brinner upp efter 10 minuter. Sprit. Roddar. Taxi. Sprit. Taxi. Förvirrade punkmusiker. Burger King. Brottningsspektakel på Järntorget. Sänggång 05:30.
Söndag: Kör bil Göteborg–Uppsala kl. 13.

image48
Det luktar faktiskt lite bränt.

Dagens sanning


Det är faktiskt såhär.

Liv och leverne

De senaste dagarna har karaktäriserats av ymnig alkoholkonsumtion i trevligt sällskap, något som det annars
varit relativt tunnsått med de senaste månaderna. Inget som håller i längden kanske, för då riskar man kanske att bli som tanten jag berättat om fem-sex gånger de senaste dagarna (så det är väl lika bra att dra det här på bloggen också, så ingen behöver känna sig utanför).

(Jag sitter på en parkbänk utanför Kvarnen och äter en korv och läser Metro)

Alkisgubbe: Schenare! Kan jag sitta här eller?
Jag: Självklart. (Läser vidare)
Alkistant: Hörru! Kan du köpa öl till mig? Jag får inte köpa själv vettu.
Jag: Visst. (Tänker: "Vafan, lite öl ska de väl få ha?")
Alkistant räcker över två tjugor och mumlar något om Arboga 7,3.

Jag knallar in till bolaget (betraktad av en väktare med extremt bister uppsyn), plockar på mig tre burkar Arboga 7,3 (det ultimata alkisölet) och går till kassan.

Kassatant: Har du leg?
Jag: Oj. Nej, det har jag faktiskt inte.
Kassatant: Då blir det inget!

Skamsen går jag tillbaka ut till alkisarna.

Jag: Jag fick inte köpa jag heller, jag hade inget leg på mig.
Alkistant: De där jävlarna asså! Fyfan. Jävla typer! o.s.v...

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här. Kanske något om att synden straffar sig själv eller nåt. Men vafan, Gud (du har ju visat intresse för mig!), kan man inte få vara lite snäll mot lodisarna?

Och på tal om lodisar. Roskilde i år kanske? Vem är på?

Rastlöshetens pris

När jag har haft feber i några dagar och inte kunnat uträtta ett förbannat dugg blir jag hemskt rastlös. Idag mådde jag verkligen som en "utskiten äppelmos i en hasselbacke" (tack för den, morfar!) när jag vaknade, men efter ett rejält lass ibuprofen mår man ju som en prins. Så jag dristade mig till att gå ut och fotografera lite, i denna den varmaste av februariar. Gissar att jag kommer att få lida för det imorgon, men ibuprofen kommer ju att finnas imorgon också, så...

image9
Johann, fs nosegrind, 24 februari 2008. Med benägen hjälp av växthuseffekten.

Mysteriet med den hemliga handen

I vårt hus finns det, som i de flesta andra hus, strikta regler för vad som gäller i tvättstugan. Bland annat får torkrummet inte användas efter kl. 22, något som jag högaktningsfullt brukar ignorera. Igår kväll stod jag där nere i värmen och packade ihop min halvtorra tvätt vid halv elva nångång, när jag plötsligt hörde hur dörren till torkrummet öppnades. Den öppnades inte mer än till en springa på en decimeter, och en hand stacks blixtsnabbt in och stängde av torkfläkten (strömbrytaren sitter precis bredvid dörren), för att sedan försvinna lika fort som den dök upp. Nu undrar jag: Vem är arg nog att orka gå ner i källaren och stänga av torkfläkten, men inte nyfiken nog att sticka in huvudet och kolla vem förövaren är? Och en liten hämnd hade väl ha varit på sin plats? Han eller hon kunde väl åtminstone ha släckt lyset för mig när de ändå höll på att trycka på knappar, så jag hade fått stå där och famla i mörkret en stund.

RSS 2.0