Jaha, ett köksbord

Perstorp fick stryka på foten. Egentligen har jag alltid gillat såna här ben, och det passar ju bra med stolarna, men jag känner mig ändå lite kluven. Det är ett svårt jävla rum det där.


Behöver en jävligt stor krukväxt i hörnet. Och nåt på väggarna. Sen tog idéerna slut.


Första maj

Inga demonstrationståg, men väl en bänkskiva i betong och en massa grillkorv.



OK, lite böjd är den. Men vafan.


Bildpoesi – grillkorv i motljus.


Det är såhär glad man ska bli av korv.


Det nya beteendet har fått ett namn

Jag har gjort som i Lätta-reklamen. Bestämt mig alltså. Jag har bestämt mig för att det får vara nog nu, med chipskonsumtionen. Jag förstår att detta kommer som en chock för många, eftersom överdriven chipskonsumtion, med viss rätt, av vissa anses vara en del av min personlighet. Men nu är det slut med det. Jag har lagt upp en plan. Från och med nu får jag inte köpa chips själv för konsumtion i det egna hemmet. Jag får alltså endas köpa chips själv om jag ska på någon form av fest, och där får jag även äta chips om jag blir bjuden. När jag förklarade läget för en kollega sa han omedelbart: "Jaha, du festchipsar?"


Nu ännu festligare.

Grannsämja

Nu var det så länge sen jag bloggade att datorn inte ens kom ihåg adressen hit. Och det var kanske lika bra det, för blogg.se har tydligen flyttat på sig. Men det är inte därför jag är här.

För någon vecka sen hade våra grannar i lägenheten under visning av sin lägenhet. Celina är övertygad om att de flyttar för att hon (och katterna) har drällt vatten på dem från vår balkong, samt att hennes lillasyster vid ett tillfälle råkade skaka sängkläder på vår balkong när de satt ute på sin balkong och åt. Själv tror jag inte så mycket på det där, men stämningen har varit lite tryckt.

Hur som helst, på kvällen för visningen var det tusen grader varmt, och jag hade precis kommit hem från jobbet. Eftersom minst en av våra katter inte kan betecknas som annat än oförsiktig, på gränsen till självmordsbenägen, har vi fönster och dörrar helt stängda på dagarna. Således lallade jag runt i vår stekheta lägenhet endast iklädd ett par rätt skabbiga kalsonger, när det plötsligt ringer på dörren. Innan jag ens hunnit ta mig ut i hallen öppnas dörren, och jag hör (den omisskänliga) rösten från en av våra andra grannar, som säger: "Är det här det är visning?"

"Nej, det var inte här det var visning – däremot var det här det var korkade katter och avklädda ynglingar", hinner jag tänka. Granntanten har naturligvis lämnat dörren på vid gavel, och Fuffens kutar, förutsägbar som han är, ut i trapphuset som en skållad bäver, raka vägen ner till våningen under. Som tur är hade visningen inte börjat, annars hade spekulanterna fått se en halvnaken karl jaga en dum katt genom lägenheten. Jag undrar om det är sånt som höjer eller sänker värdet?

På tal om katter så råkade jag låsa ut den andra katten på balkongen härom natten. Det var inte så populärt.

För ett ögonblick trodde jag att jag var singel igen

Kom hem till ett intensivt ylande idag. Inget ovanligt i sig, minst en av våra katter brukar hålla serenad runt tiden för ägarnas hemkomst, men idag kom skönsången från ett udda ställe. Den större, och mest päronformade av de två odjuren, verkar ha spenderat dagen instängd på vår toalett. 99 dagar av 100 är det jag som går sist hemifrån på morgonen, så jag antog först att det var jag som hade stängt in honom där. Men jag kom snart på att idag var en sån där en dag av 100 då Celina faktiskt låg kvar och trynade i sängen när jag drog, och jag drog en suck av lättnad. Hade det varit någon av de där 99 dagarna av 100 så tror jag att jag hade fått ta in på hotell i natt.

image13
Bor i gitarrfodral och på toaletter.

Själva definitionen av tragikomiskt

En 32-årig man i Anderson, SC, högg av misstag ihjäl sig själv när han lagade mat i söndags. Det framgår inte om incidenten utspelade sig i en husvagn eller inte, men jag tycker vi kan lägga våra fördomar åt sidan en stund. Nu förstår jag i alla fall äntligen varför min sambo aldrig verkar vilja laga mat.

38.7 and rising...


Sanningen.

Dagens matlagningsproblem

Kan någon förklara varför det är omöjligt att tillaga en normal potatisgratäng? Fanskapet kan stå inne i ugnen i två timmar utan att potatisen blir helt mjuk. Jag fattar bara inte. Gott blir det visserligen (fattas bara! En halvliter grädde, potatis, lök, vitlök och ost – var den nån som trodde nåt annat eller?) men det känns ju onekligen lite epa att lägga ner sin själ i maten när den är sådär uppstudsig. Som tröst åt jag ett lass glass.

RSS 2.0